All mark på denna detalj ur kartan 1803, förutom Lille Kullen, var då Kronoparken Billingen.

Med röd ring är markerat var de tre byggnaderna (bostadshus, ladugård och backstuga) för 'Äldre Liden' kom att uppföras.

I och med storskiftet 1803 av Kronoparken Billingeliderna bildades Storekullenskiftet 1/11 mtl, och år 1849 uppdelat i förpantningarna Jungstorp och Liden. Backstugan uppförs på Storekullenskiftet (har på kartor förts till lite olika ägor - se nedan!), ladugården hamnade på Lille Kulens mark och bostadshuset på det som var Hålltorps skog 1862.

Detta har gjort det svårt att via kyrkböckerna veta exakt när husen byggdes, men de måste ha byggts tidigt och kanske en kort tid in på 1800-talet för att hamna på det sättet utan riktiga intäktsgränser.

Det är svårt att hitta boende i kykrböckerna på 'Äldre Liden', då de kan ha först in på Hålltorps sidor som torpare och inhyses - senare skrivs 'Kullaliden' under Lille Kullen (som Hålltorp ägar.)

På karta 1877 framgår av 'hagmarken' runt  'Äldre Liden' - här Liden - att det varit en  odlingsbar boplats, som aldrig formellt avskiljts men ändå försörjt boende som ett torp -  här markerat med rött och som tidvis varit bebott av inhyses.

Markerna inkorporeras efter hand i de omgivande tillkommande ägarnas markdelar och till slut är 'Äldre Liden'
inte mer än ett bostadshus med ladugård - båda på ofri grund - tills bo-
stadshuset friköps med tomtmark 1982
och idag benämns Kullaliden Hålltorp 3:2. 

Mark kan ha arenderats från ägarna under torptiden eller brukats av 'hävd' - de sista årtiondena användes huset som inhysestuga före 1890.

'Äldre Liden' lever som namn 'Liden' parallellet från 1849 med det nya Liden ända till 1892 - då det blir 'Kullaliden' i husförhörslängderna.

På kartbilden över rågångarna 1862 ser vi att Hålltorp innefattar Lilla Hålltorp, Stora Hålltorp, Stenhammar, Hemmanet Sten och Lille Kullen och Hålltorp är nu också är ägare av hela skogsmarken norr om Storekullens skog, som blivit avskiljd närmast norr om Storekullen.

Bostadshuset för 'Äldre Liden' fanns alltså 1862 på Hålltorps mark, liksom ladugården, eftersom de köpt Lille Kullens mark. Byggnaderna för 'Äldre Liden' är på kartan inringade med rött. Där finns också en backstuga som ibland förs till Liden, ibland till Lille Kullen och ibland till Storekullen. En något oklar placering således.

På rågångskarta 1862 ser vi hur;
-  bostadshuset för 'Äldre Liden' finns på Hålltorps mark - jmfr karta nedan!
-  ladugården på Lille Kullens mark liksom
-  backstugan först i Öfverbo skog, men som här förts till Lillekullenmark genom buktande gränsmarkering        in på Storekullenskiftet (denna Backstuga köps 1922 av dr Ekelund och blir sommarstuga).

Det syns att man försökt hålla ihop byggnaderna trots att det inte finns avskiljd mark införd på kartan för dem, så de har hört samman 1862 och nu ägs marken för byggnaderna alltså alla av Hålltorp, som nu också köpt Lillekullen.

Denna bosättning hette 'Liden' långt före förpantningen Liden, som tillkom 1846, med boplatsen 'Nya Liden' längst i väster av hela förpantningsägan.

Förpantningen Lidens äga, Storekullen 1:2 delades sedan i tre delar och blev Signeliden 1:8, Storekullen Liden 1:28 samt Storekullen Tre Hjärtan 1:27 (platsen för Backstugan som nu räknades ligga inom Storekullenskiftesdelen 1:2).

Två Liden från 1849 till 1880;
'Äldre Liden' och 'Nya Liden' kom så att finnas parallellt fr o m 1846 tills dess man urskiljde 'Äldre Liden' genom att kalla boplatsen med ladugård för 'Lille Kullens Liden' som genast blev 'Kullaliden' med sin backstuga fr o m 1880 i husförhörslängderna.

'Kullaliden' är idag namnet på bostadshuset med tomt, som avstyckades som egen lägenhet 1980 - ladugården kvarligger på ofri grund på det som var Hålltorps mark.

Backstugan;
Backstugans tillhörighet och boende är inte lätt att följa på varken kartor eller i husförhörslängderna, men det noteras tydligt i husförhörslängd att den har köpts 1922 av Dr Ekelund och blir hans sommarstuga.

Text:
 

"Eldsvåda. Midsommardagen uppstod eldsvåda å hemmanet Liden under Storekullen, Varnhem, hvarvid först en manbyggnad jemte nästan all lösegendom blef lågornas rov och därefter tvänne små intilliggande hus.

Men inte nog härmed. Från brandstället flög elden, till följe vindens riktning, snart öfver till grannens ej långt ifrån liggande bostad, hvilken ock inom kort blott var en rykande askhög.

Ingen räddning af husen var möjlig, detta dels på grund av att trokan gjort vettentillgången ringa och dels till följe af att folk ej anlände förr än elden fått sådan fart, att intet fanns att göra.

Under så rådande förhållanden baserades de tillstädeskomnas ansträngningar nästan uteslutande på att rädda ladugårdshusen, hvilket ock dessbättre lyckades.

Å det sist antända stället räddades lösöret, hvilket för egaren var en fod sak, då han ej hade samma försäkradt.

Hur elden uppkommit känner man ej med visshet, men tros att gnistor kommit på det torra spåntaket och antändt samma. De nedbrunna husen voro försäkrade i Skånings och Walle härads brandstodsbolag, skrifves till Annonsbladet."


Kommentar;
Troligt är att det är fråga om boningshuset vid 'Äldre Liden' som det handlar om, dvs inklusive Backstugan. Det stämmer med att ny stuga troligt uppförts i slutet av 1800-talet på platsen, lite längre in från vägen och att boningshuset på 'Liden', som brinner ner, ligger nära Backstugan.

Det finns också lite oklara muntliga berättelser om någon kvinna som bodde i Backstugan och eldade med enris, så att det tog eld på taket. I så fall var
Backstugan den fösta som brann och sedan det
näraliggande 'Kullaliden', dvs 'Äldre Liden'.

En ombyggd Backstuga till Dr Ekelunds sommarstuga 1922, där en äldre byggnad från 1896 ryms inom till- och ombyggnaden. Äldre jordkällare t h om huset på bilden.

Dr Ekelunds sommarstuga från norrsidan. Notera hävstången för vattenupptagning ur brunnen t v om gaveln. 
 

Anledningen till att den svenska flaggan på fotografier från 1800-talet och början 1900-talet ser ut att vara vit med ett mörkt kors är att den fotografiska filmen och glasplåtarna hade en ortokromatisk emulsion som var okänslig för rött (rött blev svart), och mycket känslig för blått. Orange och gult blev mörkare än normalt, medan blått blev mycket ljust.

Dr Ekelund var prostparets och inte minst prostinnan Signe Hembergs livmedikus och köpte 1922 Backstugan som han byggde om till sommarstuga för att vara nära dem. Han umgicks mycket med grosshandlare Högberg, bryggeridirektören Egnell och andra högborgerliga sommarboende i Ljungstorp från Skövde.

Birgitta Rudberg berättar;
"Hela släkten och särskilt Signe hade oroats obeskrivbart inför födelsen, inte minst för att Johans första fru dog i barnsäng. Dessutom hade hennes bror Israel Hedenius, läkaren, rått henne att låta husläkaren Dr Ekelund mäta hennes bäcken och han hade låtit förstå att hon var för trång inför födseln och berättat fasansfulla historier om hur man då försöker rädda barn och mor! Ytterligare undersökningar i Uppsala gav tröstande resultat och allt gick sedan snabbt och bra vid födseln.

Samma Dr Ekelund försorsakade sedan mor och dotter ytterligare smärta när han beordrade att amning av barnet bara kunde få ske var tredje timma och med endast lite åt gången!"

Signe Hemberg skriver i sin dagbok:
"Men dr Ekelund förbjöd oss att ge dig mer än var tredje timme och blott en liten stund i taget, vilket hade mycken sorg till följd. Så fick den lilla stackaren nästan alltid tagas halvmätt ifrån mig och ligga där vaken och skrika, under det att jag själv måste tredje och fjärde dagen taga till mig andras barn, som ej ville ha vad du åstundade och ej fick! Huru olyckligt detta var har jag först efteråt kommit till insikt om, kanske grundlades därmed många års sjuklighet! Men jag var mera oerfaren än många yngre i min ställning och sökte därför blint lyda andra!"

Margit döptes den 20 oktober 1895 i Skövde kyrka med tilltalsnamnet efter sin farmor och med smeknamnet Matti.

Händelse vid Ulfstorp;
En förrymd ko från Lilla Slottet orsakade Emma i Ulfstorp svåra skador, då kon anföll och satte hornet i magen och trängde ner henne på marken.

Fosterdottern Karin hade då hunnit till platsen och kunde springa upp till Dr Ekelund - sommargäst i sin stuga nära Liden - för att hämta hjälp. Han ordnade med det akuta vad gällde blödningar och beställde transport av Frimans taxi till Skövde sjukhus. Emma fick tillbringa mer än en vecka på sjukhuset och brukade därefter prata om att hon numera hade två navlar - den riktiga och det hål hon fick av kon!

En dag dök Henning Persson upp alldeles rasande över att Emma skulle ha anmält den våldsamma kon och hennes attack, så att han blivit tvungen att avliva henne! Emma svarade då att det inte var hon som hade anmält händelsen och att om han hade den inställningen så skulle hon se till att han fick betala hennes kostnader i samband med sjukhusbesöket. Henning tystnade och lommade iväg.

Det var Dr Ekelund och sjukhusmyndigheterna som anmält saken och då kon även tidigare hade betraktats som våldsam beslöts om avlivning. Emma hämtade sig väl från den katastrofala händelsen.

Dr Ekelunds biografi 1925 och dödsannons 1946.

1959 vid legaliseringsförrättning ser man hur fastigheterna A = 1:27 = Tre Hjärtan och B = 1:28 Liden fastställs med sina gränser. Storekullen 1⁸ Bergalid finns sedan 1914 med tillköpt mark Lillekullen 2³.

Noteras kan att den gamla hålvägen betraktas inte som del av dessa fastigheter, utan fastslås som samfälld väg. Själva förrättningen genomförs i det som kallas Backstugan i Ljungstorp, vilket torde vara i det som var dr Ekelunds sommarstuga byggd 1922 där den gamla backstugan tidigare låg, numera 'Tre Hjärtan'.

1959 bor Alma Justina Olausson född Qvist med adress Backstugan. Varnhem, som införs som närmast efter Liden på adresslistan från lantmätaren. Längre ner förs in övriga intressenter för Backstugan.